För flera år sedan köpte jag ett tweedgarn på Tradera, Othello från Jakobssons. Först blev det en halvklar tröja som var stor som ett hus. Repa upp och börja om... Sedan blev det en nästan klar tröja som kändes urtrist. Repa upp och börja om... Nu har jag kommit halvvägs upp på bålen på en ny tröja till äldste sonen. Och börjar oroa mig för om garnet verkligen räcker. Fortsättning följer...
Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
onsdag 18 april 2012
torsdag 12 april 2012
Enklaste sättet att montera
...är att lämna arbetets alla delar till mamma och lägga huvudet på sned och be snällt om hjälp. Medan jag väntar på att hon ska bli klar med sonens tröja har jag tagit upp ett gammalt projekt, som nu växer fram med en väldig fart. Kolla hur det hela började här.
tisdag 10 april 2012
Skrutt! Sur!
Nu var då sonens supermjuka alpackatröja äntligen klar, monterad av mormor. Och så säger han att den inte passar och att den behöver göras om. Gahaaa! Ibland tänker jag att jag bara ska sticka småvarmt istället. Sjalar och vantar och sockor har en förmåga att alltid passa, om inte på tänkt mottagare så på någon annan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)