Välkomna att följa min otid. På världens bästa barnteater, BUS, fanns det framtid. Och baktid. I bageriet stod bagaren med mjöl på näsan och bjöd på bröd. Om det finns baktid, finns det inte då en massa annan tid? Tid som inte riktigt syns. Som otid. Det, tänker jag, måste ju vara det som är min tid. Den lilla tid på dygnet som blir kvar. Tid som inte jobbet ska ha. Inte barnen. Inte hemmet. Inte maken. Ingen annans tid. Bara min tid - OTID!
måndag 5 mars 2012
Vantar med dalahästar
Stickade febrilt på en present till en arbetskamrat som har önskat sig de här vantarna. Mönstret fann jag här, men jag fick modifiera det lite grann då mitt garn var tjockare. Idag fick hon dem, hon blev jätteglad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar